Nu är leken återigen på allvar. I skrivande stund har jag tvingat Junilicious att hålla mig sällskap i sängen, men själv har jag svårt att sova.
Resan började runt 14 idag och kl 21 blev Kitty inlagd i Sunderbyn som ligger mellan Luleå och Boden. Hela familjen var vid det laget trötta och extremt hungriga - finns ingen mat på lassa på en söndagkväll direkt.
Fick till slut fika på barnmottagningen och 21.30 körde jag och Juni i beckmörker och snörök hem och var hemma strax efter 22.30.
Känns så konstigt att Kitty och Baby inte är hemma, aldrig kul att som mor lämna sitt sjuka barn ifrån sig, dock har jag viktigt jobbsök imorgon (ikväll?) som jag inte vill missa.
Kitty ligger iaf på dropp nu och jag längtar nåt vansinnigt efter min lilla donna. Krya på dig hjärtat!
...och en stor kyss till min fina man förstås.
Published with Blogger-droid v1.7.4







